Julen 1983 är en jag sent kommer att glömma. Det var då Sveriges Television sände TV-piraterna som jullovsmorgonprogram på TV1 (ja, det hette faktiskt så då), och för en nioåring som jag var det en fullträff. Programmet, med sin upproriska stämning, humor och busiga upptåg från Ted Åström, Annelie Rydé och de andra, fångade mig direkt. Extra spännande var förstås piraternas hemliga julpåse, fylld med 3D-glasögon, 3D-bilder och annat smått och gott, som man hade köpt i den lokala matbutiken.

Det är ingen hemlighet att jag tittar mycket på TV, och har tittat mycket på TV. Genom "dumburken" har jag lärt mig mycket, och den har satt sina spår i min själ, spår som jag ser att mina barn inte kommer att få på grund av hur mycket TV-tittandet har förändrats genom för kabel-tv och sedan framför allt genom internet och strömmande video. Borta är också den situation som uppstod så ofta på 197- och 80-talet då i stort sett alla hade en TV och i stort sett alla i vårt avlånga land tittade på samma TV-program eller händelser.