Explosion mitt under Mölndalsrevyns repetitioner

Sedan 2022 har jag varit en del av Mölndalsrevyn. Jag började som produktionsassistent och tog sedan ett större tag om marknadsföringen. På våren 2023 blev jag invald i styrelsen. På hösten kom jag med i ensemblen. Jag har hela tiden varit öppen med att mitt engagemang i revyn har målet att komma med i ensemblen och få möjligheten att roa, spexa och revya på scen. När allt kommer omkring så är jag en teaterapa, tycker om att underhålla och få folk att må bra. 

Efter cirka 9 månader i föreningen och styrelsen så blev det alltså verklighet. Jag blev en i ensemblen, en ensemble som med få undantag gjort revy i mer eller mindre samma form sedan före pandemin. Framför oss ligger en jubileumsproduktion som fått namnet Revylution. Det är Mölndalsrevyns 50årsjubileum som står i centrum. 

Att jag kommit med i ensemblen var också orsaken att jag befann mig i föreställningssalen den 2a januari 2024 och repeterade inför den ankommande premiären några dagar senare. En dag som sitter fastetsad i mitt minne och som sent kommer lämna mig.

Strax efter klockan 21 på kvällen, mitt under repetition av ett nummer, hörs plötsligt ett öronbedövande dån och dubbeldörrarna till nödutgången i föreställningssalen på Kulturhuset Möllan i Mölndal slås upp - innåt. Alltså åt fel håll mot vad de är menade att öppnas. Tryckvågen från, vad som skulle komma att visa sig var en bomb i kvarterat intill, var så kraftig att dörrlisterna inte stod emot. På scenen, 5-6 meter bort från dörrarna, dalade dammtussar ner från linor och reglar högt uppe i taket. Samtliga i ensemblen och övriga revymedlemmar stod som fastfrusna. Vad var det egentligen som hade hänt. Efter några sekunder, en tid som kändes som en evighet, började vi röra oss mot dörrarna och tittade ut. 

Ute var det kallt, lite snöigt, och fullt av bilar vars alarm hade satts igång av tryckvågen. Vi såg ingenting först, men sedan började andra människor komma ut från hyreshusen runt omkring, och fler dök upp i fönstren på de olika våningarna i husen. 

Vi som var där insåg ganska snabbt att det måste varit en bomb och det mest troligt var pizzerian i huset intill Möllan som det smällt i. Eftersom vi var mitt uppi rep inför jubileumsföreställningen var vi också pålästa om revyns historia, och historien knackade på dörren när vi insåg att den allra första revyn som sattes upp av Mölndalsrevyn 50 år tidigare hette "Bomb i centrum". 

Polisen och brandkår tillkallades och dök upp snabbt. Så vitt vi förstod så var ingen skadad, men många var chockade, inklusive oss i revyn. Snabbt spärrades området av, och vi som var inne på Möllan och repeterade fick inte gå ut för risken att det kunde finnas något mer som skulle explodera. 

Vi ägnade oss i stället att samtala om vad som hänt, dela våra känslor, gå runt i lokalerna och titta på vad som skett på grund av tryckvågen. Flera fönsterrutor hade gått sönder av explosionen och en del av en vägg hade tryckts in så murbruk och puts hade spridits över hela golvet. Man kände sig ganska liten inför detta faktum.

När vi någon timme senare fick börja åka hem valde några att göra det, men många av revyns medlemmar stannade kvar och öppnade stora salen på Möllan för räddningspersonal och andra personer att få komma in och värma sig, få sig en kopp kaffe och få prata om vad som hänt. Vi blev ett slags center för stöttning i det hemska. Många av oss stannade långt in på natten, tror den sista personen stängde och gick hem från Möllan vid tre-tiden på natten, cirka 6 timmar efter explosionen. (I Mölndalsposten tillskrevs kommunen/Mölndals stad initiativet med att stötta och ta hand om de chockade, att de var så snabba med att få till det. Ingenstans fick Mölndalsrevyn cred för det hela.)

När repetitionerna fortsatte dagen därpå inleddes det hela med ett samtal i grupp om vad som hänt och vad vi tänkte och upplevde.

Fotot är taget av Tobias Holmgren och kommer från Mölndalspostens artikel om dådet.

Uppdatering 2025-10-20: Två år efter explosionen har polisen fortfarande inga spår till vem som låg bakom dådet.