SkrattNet - En historia om en webbplats och dess 22 år på webben

SkrattNet - En historia om en webbplats och dess 22 år på webben

Humorsajten SkrattNet fyller 22 år 2018. 2018 är också det år då jag skiljs från SkrattNet för andra gången i mitt liv. Även om det låter som en skröna så är det alldeles sant och jag väljer att skriva ner historien om SkrattNet i sin helhet här, dels för min egen skull, men även för andra som kanske kan tycka att den 22-åriga resan är intressant. Den har sin början i internets barndom med långsamma modem och HTML-tabeller och frames, och slutar i ett hypersnabbt och intelligent internet of things 2018 och ett internet vars neutralitet hotas från alla de håll.

Bilderna nedan går att klicka på för att få upp en större version, en del av dem är animerade GIFar och kan vara runt 2-4 Mb stora (bara så ni vet),

I internets barndom föds idén

1996 bodde jag utanför Halmstad, i en liten ort som heter Laxvik. Internet var segt, jag surfade på nätet med hjälp av ett US Robotics 33.6 modem i hissnade 33.6 kbps - det är kilobyte per sekund. För att jämföra skulle det ta det cirka 15 minuter att ladda ner en normalstor mp3-fil på cirka 3 MB. Inte för att det fanns så mycket mp3-filer på den tiden, de få ljudklipp man hade turen att hitta var i wav-format eller något annat konstigt.

Det mesta man surfade runt på var text-sidor med minimal design och få bilder - och de som fanns var små och oftast i GIF-format med få färger, allt för att få ner storleken på bilderna. Idag har var och varannan webbsida grafiktunga bilder som bakgrunder och illustrationer, ett sådant upplägg skulle varit döden att surfa runt på 1996.

Man höll kontakten via 160 tecken på SMS eller så var man ute tidigt och hade ICQ som släpptes samma år. Facebook Messenger, Whatsapp, Snapchat och liknande fanns det inget liknande. Ett coolt datorprogram var PowWow, en slags förlaga till Skype och skärmdelning.

ICQ

Men detta är inte en text om hur tufft det var för oss internet-nybörjare utan snarare vad mina tid som student i Halmstad ledde fram till. Jag hade precis kommit tillbaks från Paris där jag slavat i tre månader på Disneyland Paris - japp, jag skriver slavat eftersom lönen var bland de lägsta i hela Frankrike - och skrev in mig som student på Halmstads högskola. Tyvärr visade det sig att kursen i franska jag valt dels var en halvfartskurs och dels var det en nybörjarkurs så jag var grovt överkvalificerad. Jag behövde knappt gå på lektionerna, jag kunde redan allt som de lärde ut.

Detta ledde till att jag knappt gick till skolan utan i stället satt vid datorn och pysslade med webb. HTML hade jag upptäckt redan 1994 och hade byggt några hemsidor redan, men vad som nu hände var att jag bestämde mig för att bygga en sajt med en massa humor på. Humor som jag samlat på mig från fester, böcker, roliga timmen i skolan - från alla möjliga håll. Det blev en ganska stor samling när allt skrivits in och blev grunden till sajten SkrattNet.

Första versionen tankas upp till Tele2s server Swipnet

Eftersom de flesta i vårt avlånga land satt på modem precis som jag gjorde jag en ganska slimmad sajt, med väldigt lite grafik så den inte skulle bli så tungatt ladda hem. Roliga bilder fanns inte med på SkrattNet från början, de kom senare. Från början var det texter, texter och åter texter.

SkrattNet första version, uppladdad på Tele2s Swipnet-server i oktober 1996

Alla filer tankades mödosamt upp på mitt lila krypin på Tele2s webbserver (Swipnet), där man fick - om jag minns rätt - 20 hissnande megabyte för sin hemsida då man köpt deras surfpaket från dem. Det var också här som SkrattNet låg de första åren och växte sig större och större och blev mer och mer populär. Jag spenderade dagarna med att leta upp nya texter ute på nätet och översatte dem till svenska samt fortsatte att samla på mig roliga historier och roliga texter på svenska. Dessa texter ligger idag kvar på SkrattNet - en del har åldrats med värdighet och andra inte - och har sedan 1996 synts i såväl tidningar, dassböcker, humorsamlingar och naturligtvis på andra humorsidor över hela det svenska internet. Ofta utan länkar tillbaka till SkrattNet, information om vem som översatt texten eller en förfrågan om texterna över huvud taget fick kopieras eller tryckas i böckerna.

SkrattNets utseende från februari 1997

HTML på den tiden

HTML är det som bygger upp webbsidor, nu som då. Javascript på den tiden var inget man använde och definitivt inget man kunde garantera att det fungerade. Ofta vad javascript avstängt i webbläsarna i svenska folkets hem, javascript var lite farligt, kan ni tänka er. I början gjordes all design inline, dvs direkt på i html-filen.Nu för tiden delar man upp en hemsida i många olika lager; en för struktur (templates, mallar), en för design (CSS), en för funktionalitet (javascript, php, m.fl.).

1996 var det tabeller som man använde för att få saker att hamna där man ville på sidan. Överst fanns en tabellrad där loggan kanske fanns, på nästa tabellrad kom vänstermenyn och innehållet, och så fortsatte det. Så länge man höll ihop HTML-koden och inte skrev något fel så funkade sidan. 1996 var databaser inget jag hade någon kunskap om, så alla sidor på SkrattNet var enskilda, enstaka filer och laddades därför snabbt. Så snabbt man nu kunde ladda sidor med sina fristående modem som tjöt på sitt eget lilla speciella sätt.

SkrattNets utseende från mars 1997

Vilken skärmstorlek har du?

Webbvärlden förändrades snabbt under några få korta år under tiden som SkrattNet växte sig större och drog till sig mer och mer besökare. Svenskarna köpte större och större skärmar och gjorde att jag kunde bygga bredare och bredare versioner av SkrattNet. Från 640x480 pixlar via 800x600 till 1024x768. Men det var lite kaos under några år och det gällde att vara så flexibel som möjligt, men ändå leverera en lösning som funkade.

Nu för tiden sitter vi med skärmar stora som TV-apparater och tycker inte det är något konstigt. Vi sitter med mobiler och surfplattor och förväntar oss att webbsidorna ska fungera lika fint tack vare vad man kallar responsiv design oavsett vilken enhet man använder. I slutet av 1990-talet var det inte så. Och de många förändringarna i hårdvaran, men även i tekniker inom HTML-sfären gjorde att jag experimenterade mycket med design, färger, upplägg och bilder - men samtidigt försökte se till att sidorna gick snabbt att ladda.

Alla satt inte på stora skärmar på den här tiden...

Det gällde att inte göra för stora sidor, för då var de med äldre skärmar tvungna att scrolla i sidled. Det löste jag i någon version med att ha ett val när man kom till SkrattNet, man var tvungen att välja vilken upplösning man hade. I en version kunde man till och med gå igenom en guide, helt och hållet inspirerad av Windows installationsprogam. Det hela hängde på att man sedan sparade sidan som ett bokmärke i sin webbläsare med rätt inställningar så man slapp gå igenom guiden nästa gång man kom till sidan. Den funktionaliteten blev inte långvarig, det höll helt enkelt inte i längden.

En installationsguide från 1997

Blev du stött? Kanske kränkt?

I ganska många år hade jag också en text som förklarade att man kunde bli stött om man gick in på SkrattNet. Om jag minns rätt så hade någon av texterna jag lagt upp ådragit sig ett surt mejl om att "det där var minsann inte roligt, jag blev stött" - 1990-talets version av att bli kränkt kanske. Den texten hängde med ett bra tag, tills jag till slut tröttnade på den och tog bort den. Det dröjde dock till SkrattNets tredje år, men vid det laget var SkrattNet så etablerad att jag tillätt mig att låta folk gnälla om innehållet på webbplatsen.

Mycket fritid, brinnande intresse, många versioner

Det här var en tid i mitt liv då jag brann för webben - med rätta. Det här var dotcom-erans högtid, och då jag bodde i Lund sprang jag på samma fester och rörde mig i (nästan) samma kretsar som Framfabs grundare Jonas Birgersson, och andra framstående IT-profiler. Det var nära att jag började jobba på FramFab, Semcon eller något av de andra bolagen men just då och där hade jag så mycket annat för mig så det blev inte så. Gott var kanske det när det några år senare sa pang och IT-korthuset föll ihop.

Jag brann dock otroligt mycket för SkrattNet. Alla besök och uppmuntrande mejl var naturligtvis en bidragande orsak och det blev många versioner i början, allt för att täcka in det nya som hände inom HTML och internet på den tiden. Nya skärmstorlekar och ny teknik bjöd på nya roliga finesser och det var bara fantasin (och i viss mån kunskap) som satte begränsningar i mitt byggande. Under de första åren kom det många versioner i snabb takt. Det finns någon designversion från julen 1996 till februari som jag inte lyckats hitta, antagligen har den gått förlorad i någon av alla hårddiskkrascher som hänt under alla år.

Här kommer en bunt designer som passerade förbi relativt snabbt. Redan i april 1997 hade jag hittat typsnittet MaxCirkus som fick vara SkrattNets logotyp-typsnitt i många år framöver.

Med javascript lades det in en väntetid innan sajten laddades.

Ungefär i den här vevan köpte jag min första domän. Det var inte skrattnet.se utan i stället adambertil.com - en lek med ord för de som någon gång gjort lumpen eller tjänstgjort i det militära (ADAM BERTIL KOM!). Jag tyckte om ordleken och var dessutom lite osäker på om SkrattNet skulle hålla i längden, därav la jag mina pengar på den domänen. Vid den här tiden var domäner dyra som satan, över tusen kronor om jag minns rätt, jämfört med en hundring eller mindre i dagens läge. SkrattNet.se och SkrattNet.com köptes först några år senare.

SkrattNets utseende från april 1997

De små fåren minns jag väl. De kom från ett av alla de roliga program som jag la upp för nedladdning på SkrattNet. Detta var verkligen eran av små, roliga program som satte fart på ens dator. Under 7-8 år kunde man via SkrattNet ladda ner startup-skärmar till Windows 95 och Windows 98, ljudfiler från radioprogram och programfiler i form av skärmsläckare, Netbus och andra småroliga program. Dessa togs bort då fler och fler sajter poppade upp där man på ett bättre och snabbare sätt kunde hitta och dela med sig av dylika program - t.ex. Download.com, Shareware.com och TUCOWS. Plus att de många programfilerna tog upp plats på servern.

Kom ihåg att det här är långt innan man kunde ha 10, 20, 30 Gigabyte i lagringsutrymme. Jag fick oftast nöja mig med några dussin megabyte. Det löste jag ibland med att programfilerna låg på en gratisserver, t.ex. Passagen, Geocities eller Torget - webbportalerna som erbjöd gratis hemsideplats och som slogs om att vara störst och ha flest användare.

SkrattNets utseende från maj 1997

Guds hand med olika vädersymboler på bilden ovan gör reklam för Katastrofskaparen - en ambitiös satsning som jag ska skriva lite mer om nedan.

Bilder på folk hämtade jag från mitt privata fotoalbum, kommer inte ihåg om jag bad om lov, så de första versionerna av SkrattNet fylldes av mina vänners ansikten på ett eller annat sätt, i mallen för webbplatsens design eller som illustrerande bilden. Allt i GIF-format med så få färger som möjligt för att bilderna inte skulle bli för stora. På den här tiden - liksom nu - gällde att webbplatsen skulle ladda snabbt. Folk var lika otåliga då som nu.

SkrattNets utseende från september 1997

 

SkrattNets utseende från december 1997

Vissa versioner av SkrattNet har hållt sig kvar i minnet. Versionen ovan, tillsammans med den nedan, är en av mina starkaste minnen. Inte så mycket för färgen eller designen utan för de runda bilderna som hade lite 3D-feeling över sig. Det gällde att hitta bilder som kunde illustrera texterna som jag la upp på SkrattNet.

SkrattNets utseende från december 1997

Det var ett himla pysslande med skuggor och friläggning i Paint Shop Pro - gratisprogrammet som var det enda (i min ögon) som kunde konkurrera med Photoshop på den här tiden. Programmet kom från JASC Software, men köptes 2004 upp av Corel.

Illustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års versionIllustrerande bild från SkrattNets 1998 års version

Katastrofskaparen

Jag nämnde katastrofskaparen tidigare. Det var ett projekt på SkrattNet som jag faktiskt hade glömt av, kanske för att det aldrig riktigt tog fart. Det var ett ambitiöst projekt, minst sagt, som skulle resultera i ungefär hundra påhittade nyhetstexter. Tanken var att man skulle kunna välja en katastrof och en plats - och då skulle en nyhetstext genereras som publicerades på den fiktiva platsen Aftonpressen (med tydlig designsinpiration av Aftonbladet anno 1997). Det här var långt innan databaser och programmeringsspråk gick att ha och installera på servrar för gememe man (vid den här tiden låg jag fortfarande på Tele2s Swipnet-server). Resultatet blev helt enkelt att jag fick skapa en fil för varje scenario, baserad på plats och katastrof och sedan skapa nyhetssidan som en egen mall. Ett himla jobb, men skoj också. Det satte min egen skrivarhjärna på prov och jag lyckades klämma ur mig några tjog roliga och tokiga nyhetsartiklar baserat på vilken katastrof och plats som valdes. Nedan är två exempel:

En animerad GIF från Katastrofskaparen

 

En till animerad GIF från Katastrofskaparen

DDAH - Dagens Dos Av Humor

Något som var helt otroligt att jag orkade med var nyhetsbrevet DDAH - Dagens Dos Av Humor. Jag gjorde manuella utskick till alla som anmälde sig till listan och till en början så gjorde jag utskick om 50 mejladresser åt gången i mejlprogrammet Pegasus Mail, det bästa programmet på den tiden som kunde skicka mejl till många mottagare. Det blev segt ibland när modemet slog bakut och meddelade att mejlen inte skickats, men att de faktiskt hade gjort det. 

Med tiden växte listan sig så stor att det inte fungerade att skicka manuella mejl. Jag letade därför upp en leverantör i Malmö som hade en server som körde majordomo, en programvara för epostlistor och utskick. I utbyte mot att de fick reklamplats på SkrattNet och i mejlen som skickades ut så kunde jag få använda deras lista gratis.

Nyhetsbrevet DDAH var en succé, här är anmälningssidan från januari 1998

Där körde DDAH på under lång tid och jag fick ihop tusentals prenumeranter - imponerande siffror för den tiden. Men det var fortfarande upp till mig att skicka iväg mejlet - i vanligt textformat, det var inte tal om några färggranna och bildrika mejl i HTML-format inte, inte på den här tiden - varje dag, annars kom det inget DDAH. Det gick inte att schemalägga några utskick.

Så en dag började programvaran strula och det skickades ut flera kopior av mejlen. När detta pågått ett tag och det inte verkade komma till någon lösning fick DDAH stryka på foten. Den lades ner och väcktes aldrig till liv igen. 

Försök till att livnära sig på SkrattNet

Redan i första versionen av SkrattNet sökte jag sponsorer för att kunna få lite pengar för mitt jobb med sajten. Jag fick ingen då, men mellan 1996 och 2000 hade jag många intressanta samarbeten. Jag hade turen att ha en välbesökt hemsida vilket gjorde att jag oftast kunde byta reklamplats för företag mot utbyte av tjänster. Länge kunde jag få ha SkrattNet gratis på olika webbhotell mot att jag lät dem ha reklam på SkrattNet, vilket var lyckosamt eftersom webbhotell på den här tiden kostade jättemycket. Inte bara med den tidens mått mätt, det var helt enkelt för få som ville ha servertjänster vilket gjorde att de flesta webbhotell vände sig till storföretag som hade en stor budget. Jag tjänade inga pengar på SkrattNet så det var alltid trevligt när man kunde komma undan gratis och ändå kunna fortsätta med arbetet på hemsidan.

Något annat som skedde under årens lopp var samarbeten med olika aktörer på marknaden. Jag hade bl.a. ett samarbete med Stajlplejs - webbplatsen som sedan bytte namn till Lunarstorm. Ett annat samarbete var med Filmnet, som sponsrade SkrattNet med DVD-filer som vi delade ut som priser i tävlingar, tävlingar som ofta handlade om att skriva nya limerickar, komma på slogans och så vidare. Tävlingar var ett av 90-talets bästa sätt att locka till sig besökare, skulle jag säga.

SkrattNets utseende från juni 1999

1999 hände dock något som förändrade hur jag jobbade med SkrattNet. Det året grundades de första affiliate-webbplatserna i Sverige med företaget Tradedoubler i spetsen. Affiliate betyder ungefär samarbetspartner. Tradedoubler samlar in företag som erbjuder annonser, annonser som visas på ens webbplats och om man klickar på länkarna så får man en liten slant, eller procent på eventuell försäljning som sker till följd av att man skickat en besökare till webb-butiken. Det här var tidigt i internets barndom och det var lite high chaparall över det hela. Det här var ny mark som trampades, nya vidder som skulle erövras och de annonserande företagen var inte sena att hoppa på. Vid den här tiden är vi mitt i it-bubblan och företagen slänger ut massvis med pengar på alla nyheter som kommer. IT och webben stod högt upp på alla företags önskelistor här och det gällde att hoppa på nyheterna först.

Det var inte ovanligt att de annonsprogram som jag ansökte om att få publicera länkar till på SkrattNet gav 50 öre eller till och med en hel krona per klick. Per klick! Inte baserat på eventuell försäljning, utan bara genom att en besökare klickar på länken som är publicerad på SkrattNet och slussas till företagets webbplats. Genom det så fick jag en krona - sedan ska ju skatt och alla andra avgifter dras av, men eftersom SkrattNet vid den här tiden hade besöksantal som kunde räknas i tiotusentals varje dag så blev det en hel del klick. Det gjorde att jag fick in lite pengar, pengar som gjorde att jag kunde köpa lite priser till egna tävlingar och även köpa lite presenter till alla de hjältar som hjälpte till att översätta texter till SkrattNet och faktiskt få lite pengar över när allt var klart - en liten belöning för det dagliga slitet. En grupp med ungefär tjugo personer tilldelades texter av mig och översatte när de hade tid. Tillsammans kunde vi publicera nytt material i stort sett varje dag på SkrattNet, året om.

SkrattNets utseende från augusti 1999

Över fyra år med dagliga uppdateringar av texter och så småningom bilder gjorde att jag till slut började bli ganska trött på SkrattNet. Jag levde med sajten dag och natt. Jag var inte ensam, jag hade ju hjälp av entusiaster som översatte texter som lades upp på SkrattNet och utan dessa hade jag inte pallat, det var ett högt tryck på nytt material hela tiden. Det var inte ovanligt med över hundra mejl om dagen med nya historier, texter, förfrågningar. Det var ett heltidsjobb, utan heltidslönen. Vid den här tiden var SkrattNet lätt Sveriges största humorsida. Då hade SkrattNet legat på sin egen domän och eget webbhotell i flera år.

När det roliga tar slut...

Så en dag var det inte kul längre. Jag orkade inte mer. Nästan dagliga mejl-tvister med andra webbsajter som snodde materialet som översatts av mig och de andra översättningshjältarna för att publiceras på SkrattNet tog för mycket energi och jag bestämde mig för att stänga ner SkrattNet. Även om detta var otroligt jobbigt så var det naturligtvis inte bara detta som gjorde att jag tog beslutet av lägga ner sajten. Andra saker i livet pockade på uppmärksamhet - jag var verksam inom teatern, hade andra webbsidor som var roligare att pyssla med och hade samma år träffat en tjej som senare blev min fru - bara för att nämna några saker. 

SkrattNets dödsannons

Jag scannade in en dödsannons från första bästa morgontidning och ändrade innehållet och la upp denna på sajten. Inom första timmen fick jag över 600 mejl som uppmuntrade mig att fortsätta. Det kändes jätteskönt att få det stödet, så snabbt. Vad som dock gjorde att SkrattNet finns än idag var de mejl som erbjöd sig att köpa SkrattNet. Bland annat hörde Spray av sig, webbplatsen som var en av de största startsidorna på svenska delen av nätet vid det här tillfället. De var med och la ett bud, men det var gänget bakom Klassfest.com som fick ta över SkrattNet då. Klassfest.com var en populär festfixarsida som hjälpte till med att leta upp elever från gamla avgångsklasser på grundskolor och gymnasier och fixa jubileumsfester, mot lite betalning.

SkrattNets utseende från 2000

Hösten 2000 - ganska exakt fyra år efter att jag startade webbplatsen - sa jag adjö till SkrattNet och såg hur den kördes vidare av andra än mig. Själv ägnade jag mig åt andra saker, andra personer, andra webbplatser.

SkrattNets design från 2003

Tillbaka till framtiden

Vi hoppar fem år in i framtiden - till 2005. Vid det här laget har SkrattNet levt vidare, publicerat nya roligheter och fortsatt underhålla Sverige utan att jag varit inblandad. Jag har tagit lite paus från webben, har bildat familj, har gett ut boken Bla Bla och jobbar i bokhandel.

Gänget bakom Klassfest.com har sålt vidare SkrattNet till företaget DG Media som driver den nu. DG Medias ägare kontaktar mig och undrar om jag är intresserad av att hjälpa till att jobba redaktionellt, att lägga upp material på Skrattnet.

Jag var inte helt ointresserad, men just då och där var jag pappaledig så det blev inget. Men ungefär ett år senare hoppar jag på SkrattNet-tåget igen och tar rollen som huvudredaktör och publicerar roliga bilder, roliga texter och - eftersom YouTube lanserades året innan vilket gjorde videoinbäddning på webbsidor en barnlek - roliga filmer. Dagligen publiceras det nu roligheter i alla dess former av mig, sex år sedan jag senast gjorde det och det kändes riktigt gött att vara tillbaks i SkrattNet-stolen.

SkrattNets design från 2006

Det här fortsätter i cirka två och ett halvt år innan jag blir kontaktad av DG Medias ägare som meddelar att han vill sälja SkrattNet. Han undrar ifall jag är intresserad, vilket jag såklart är. Jag har precis börjat läsa in mig på hur verktyget Drupal fungerar, ett CMS (innehållshanteringssystem) kodat i PHP. Tajmningen är klockren, så att säga. Saken är biff, hösten 2009 tar jag över som ägare till SkrattNet helt och hållet. Igen. 

Då HTML, nu dags för öppen källkod

13 år tidigare - 1996 - byggdes SkrattNet med vanlig HTML, inte ens med CSS. Då var det enstaka sidor som behövde ändras så fort en ny design skulle till, nu ligger allt material i en databas som styrs av en egenhändigt knackad lösning i PHP. En lösning som jag inte varit med att ta fram och inte är bekväm med (samt börjar bli rejält gammal i fråga om programkod och kopplingar till olika ramverk).

Jag sätter igång med att föra över den här informationen till verktyget som heter Drupal och som är byggt på öppen källkod. Jag är vid det här laget ingen expert på Drupal, så det tar sin lilla tid, och det går sakta men säkert framåt. Jag får hjälp av en bra designer att ta fram en ny design, en design som är lite mer up to date med var webben står år 2010. Bland annat tas det fram en ny logga.

SkrattNets nya logga, år 2010

Under tiden som jag bygger upp den nya desigen av SkrattNet på det nya verktyget Drupal fortsätter de dagliga uppdateringarna såklart. Jag får återigen hjälp med att översätta texter, några få starka själar lägger sin fritid på att hjälp till, men med tiden faller de ifrån. Det är ju så med fritid, den är begränsad och förr eller senare vill man hitta på något annat.

Så kommer då äntligen dagen då jag kan sjösätta den nya versionen av SkrattNet. Stor skillnad från versionen innan, mycket mer färg och form. Ett hopp uppåt tyckte jag när det begav sig.

SkrattNets nya utseende, 2012

Facebook lanserades 2004 och har vi det här laget blivit en stor del av svenskarnas vardag. På skärmdumpen (som är från designförslaget då jag saknar en skärmdump från den versionen) här syns den klassiska Facebook-boxen - då med blygsamma 732 gillare - en box som numera lyser med sin frånvaro då Facebook har förändrats till att vara en "gilla-sajt", till att vilja bli en del av din vardag på så många olika sätt.

Nytt blir gammalt

Åren går, SkrattNet lever vidare och frodas. Den version av Drupal som SkrattNet ligger på börjar bli gammal och jag påbörjar arbetet med att ta fram en ny design, och ett nytt sätt att hantera innehållet. Den lite rundade designen och sättet att efterlikna verkligheten i form av knappar som var så inne 2010 har nu ersatt av en platt design).

Sedan första versionen som byggdes på Drupal har mobilsurfningen blivit ett av de många sätt vi surfar på nätet och responsiv design har blivit en standard. Nästa version får naturligtvis en sådan design så att sajten ser bra ut oavsett om du använder en mobil, surfplatta eller laptop för att besöka sidan. SkrattNet lanserar sin nya version i januari 2017. Jag är stolt som få!

SkrattNets nya utseende, 2017

2017 finns det antagligen inga modem som tjuter i 33,6 kilobyte per sekund runtom i vårt land längre, större delen av befolkningen har fiber eller höghastighetsinternet över 4G-nätet eller på något annat sätt. Vid det här laget kan man utan några större problem skicka mycket information till en besökare.

I den nya designen skickas ungefär 1,4 megabyte data (text, html-filer, bilder) från servern till besökaren när hen besöker SkrattNets förstasida. Det kan jämföras med hiskeliga 57,4 kilobyte som förstasidan på SkrattNets allra första design skickade iväg. Det är ungefär 25 gånger mindre än vad man serveras idag. 

SkrattNets nya utseende, 2017

Det är inget konstigt, inte alls, det bara visar hur snabbt internet har blivit i vårt avlånga land.

Som jämförelse kan nämnas att Aftonbladet.se idag, juni 2018, skickar över 3 Mb data när du besöker dess förstasida. Facebook skickar över 6 Mb, GP.se skickar över 14 Mb (en stor annons laddades först vilket drog upp den totala storleken lite grann), Smhi.se skickar 3 Mb och Expressen.se skickar 2 Mb.

Så den nya designen lyfter fram större bilder, fler bilder, svulstigare bilder. Vilket är bara fint tycker jag och gör att arbetet med innehållet på SkrattNet bara blir roligare.

När det roliga tar slut, för andra gången

Vi har nått fram till hösten 2017 och vid det här laget har jag sedan några år tillbaka ingen som hjälper mig med publicering eller översättning av texter, allt ligger på mina axlar. Jag har en handfull personer som löpande skickar in roligt material som gör att jag får en liten skjuts på vägen. Det gör såklart arbetet lite enklare, men det går ändå åt mycket tid att leta upp roligt material, översätta, publicera.

Jag börjar så småningom fundera på att pensionera sajten. Vid det här laget har jag ändå spenderat 15 år av mitt liv med SkrattNet, på ett eller annat sätt. Det börjar bli tröttsamt, det börjar kännas som att det finns andra utmaningar som lockar mig mer. Jag tänker inte döda SkrattNet som jag gjorde år 2000, utan snarare låta den somna in. 

En funderande apa

Men så händer något som gör att det inte blir så. Ödet spelar mig rakt i händerna när det i november 2017 kommer ett mejl som undrar ifall jag är intresserad av att avyttra SkrattNet. Från en klarblå vinter-himmel. Ungefär här hade jag på allvar börjat fundera på att dra ner uppdateringshastigheten till ett minimum och kanske bara göra någon enstaka uppdatering per dag, eller kanske till och med per vecka. Jag funderade ett litet tag på om jag var intresserad av att skiljas från SkrattNet, innan jag kom fram till att jag skulle kunna tänka mig det. Under de kommande månaderna bollades tankar och funderingar fram och tillbaks via epost mellan mig och köparen innan vi till slut kom överens och skakade hand.

Dags att säga adjö. Igen.

Från och med juni 2018 säger jag adjö till SkrattNet. Antagligen blir det för gott den här gången, jag tror inte att webbplatsen kommer att korsa min väg igen, i alla fall inte där jag har rollen som redaktör eller ägare. Men vet vet - jag trodde samma sak vid milennieskiftet och några år senare satt jag där igen och pysslade med SkrattNet.

Det har varit en resa som få får vara med om i liv och jag kände att jag var tvungen att skriva ner den. Dels för att på något sätt skriva av mig lite av min separationsångest men även som en rolig och intressant text som visar hur internet och våra vanor kring det (och även hur jag utvecklats grafiskt och tekniskt) har förändrats över två decennier och lite mer.

En man som går bort från kameran

Jag vet inte om det blev en så humoristisk text, det är få förunnat att kunna beskriva historia på ett underhållande och roligt sätt, men det var i alla fall roligt för mig att skriva texten. Att än en gång få chansen att fördjupa mig i och berätta historien om SkrattNet, en historia om hobby-webbplatsen med humor som blev Sveriges största och som 2018 fyller 22 år. Det är få svenska webbplatser - även de med åtskilliga miljoner i budget - som levt så länge.

Tack för att ni följt med mig på den här resan, och jag önskar SkrattNet ett långt och rikt liv hos de nya ägarna.

Vänliga webb-hälsningar,
webfarbror Adam

Texten uppdaterades och fylldes på med ny information 2018-07-28 och 2018-08-15.

2018-06-22