"Dagen därpå vaknade jag med halva ansiktet förlamat"

"Dagen därpå vaknade jag med halva ansiktet förlamat"

För tre år sedan, 2012, var det sommar, sol, bad och semester för min del. I mitten av juli började jag få lite ont i ett knä, men tänkte mest att det nog var träningsvärk eftersom jag gjort som många andra på sin semester och börjat röra lite mer på mig. Det var ju soligt och varmt så att springa några kilometer var ju jätteskönt. "Typiskt", tänkte jag, "att mitt knä ska börja strula nu när jag kommit igång med att jogga och träna."

Det onda gick ju dock inte över, tvärtom, det gjorde mer och mer ont. Efter ett par dagar insåg jag att det måste vara något annat än vanlig träningsverk. Jag hade ju plockat en fästing där några dagar tidigare, kanske kunde det ha något samband? När smärtan blev outhärdlig åkte jag till sjukhuset där jag fick träffa en jourläkare som tittade, klämde, vred och vände på mitt knä. Jag berättade att jag hade plockat en fästing i knävecket några dagar tidigare och förklarade att mina sympton är väldigt lika de som borrelia orsakar, i alla fall efter vad jag hade läst på om borrelia på internet. Läkaren tittade på bettet och den lilla, lilla rodnad och avfärdade mina aningar med att "det finns ju ingen ring runt bettet, är det borrelia så ska det vara en karaktäristisk ring runt bettet". Jag är ju inte utbildad läkare så när hon förklarade att det mest troliga var menisken i knät som hade kommit i kläm så trodde jag på henne. Hon rekommenderade sjukgymnastik, vilket inte var något som hon kunde hjälpa till med, jag var tvungen att kontakta en specialist. Det fanns ingen specialist på plats där och då, så jag var tvungen att komma tillbaks nästa dag.

Dagen därpå fick jag träffa en annan läkare som inte heller trodde att det var borrelia då det inte fanns någon rodnad i form av en ring, och hon trodde också att det var en muskelinflammation, men att hon heller inte kunde ge mig någon remiss utan då fick jag vända mig till vårdcentralen där jag bor. Att jag hade ont var tydligen inte akut. 

Sagt och gjort, jag åkte hem och började ringa vårdcentralerna där jag bor. Inga lediga tider eller akuttider denna dag, utan först imorgon. Det hade nu blivit svårt att sova på grund av smärtan, men iväg till vårdcentralen nästa dag bar det i alla fall. Läkaren där trodde heller inte på att det kunde vara borrelia eftersom den karaktäristiska ringen saknades och jag fick utskrivet piller mot muskelinflammation. "Äntligen", tänkte jag, "något medicinskt som faktiskt kan hjälpa till att få bort smärtan och som inte kommer att kräva veckor eller månader av sjukgymnastik."

Dagen därpå vaknade jag med halva ansiktet förlamat

Jag ringde upp vårdcentralen och sluddrande bad jag att få prata med läkaren jag hade varit hos dagen innan. Det gick naturligtvis inte att bli kopplad, "han är upptagen, förstår du", så jag förklarade att jag står med halva ansiktet förlamat och att jag hemskt gärna hade velat prata med honom. Det tog inte många minuter innan han ringde upp mig och i ett och samma andetag förklarade han att det nog var borrelia och att jag skulle få utskrivet en ny medicin.

Det var borrelia så klart. Tre läkare missade det på grund av att de bara sökte efter den karaktäristiska ringen som "ska finnas" vid ett fästingbett som gett upphov till borrelia. Med facit i hand (partiell ansiktsförlamning) var det naturligtvis enklare att ställa en korrekt diagnos och vidare googling gjorde också att jag kunde hitta stycken om att det absolut inte behöver finnas någon rodnad vid ett fästingbett och att det i så många fall som 1 av 3 är borrelia, men som inte har någon större rodnad eller ring.

Vad som följde nu var två-tre veckor med ständig huvudvärk, värk i leder (främst benet), partiell ansiktsförlamning, känslighet för ljud och ljus (kunde bara sitta framför en tv eller dataskärm i några minuter åt gånger), rinnande ögon och soleksem (mest troligt orsakat av medicinen, så det räknas kanske inte). Efter en månad var jag så återställd att jag faktiskt kände mig levande igen, ansiktet hade börjat fungera igen och mestadelen av värken hade försvunnit. Jag hade dock känningar i ytterligare två månader till, huvudvärk som blossade upp när man minst anade det, ledvärk och svårt att sova.

Jag visar upp min partiella ansiktsförlamning.
Det kan vara svårt att blunda med halva ansiktet förlamat. Näsan och kinderna är röda på grund av soleksem.

Vad som också spädde på det hela var oron om att man inte helt skulle vara kvitt sjukdomen. När man träffade folk och förklarade att jag hade borrelia fick jag höra historier som fick nackhåret att resa sig, och jag insåg att det lilla privata helvete som jag gick igenom och som förstörde både sommar och semester var ingenting i jämförelse med hur det hade kunnat bli.

Håll utkik och var försiktig

Nu är sommaren här igen, aningen mer regnig än vad vi kanske hade önskat, men fästingarna är ändå här. Att jag delar med mig av min historia har såklart en sensmoral - se upp med fästingar, ta dem på dödligt allvar. Det är inte kul att hitta en blodsugande parasit som sitter fastkilad på din hud, men att drabbas av någon av de sjukdomar som de kan sprida är etter värre.

De här hör man ständigt om fästingar, och som jag insett är helt fel

  • Om det inte är en ring runt fästingbettet så kan det inte vara borrelia.
  • Du får bara fästingar om du går omkring i högt gräs.

Fästingar är spindeldjur och kryper omkring överallt, och du hittar dem även i kortklippt gräs. De sitter så högt upp på grässtråna de kan komma och hakar tag i vad som än kommer förbi, oavsett om det är i knähöjd eller tåhöjd. Och ringen - well, det har ni nog listat ut att man kan ha borrelia utan en rodnad eller ring runt bettet.

Vad kan man göra då?

Bild på en fästing.Jag vill inte skapa någon slags panik kring borrelia utan mest dela med mig av min historia och informera lite om borrelia och fästingar. Ta inte min historia som ett skäl till att inte gå ut i naturen, att få en fästing på sig betyder inte att man drabbas av borrelia eller TBE eller någon annan sjukdom. Att sitta inne och inte röra på sig är många gånger värre.

Några råd angående fästingar som jag kan dela med mig av är dock följande:

  • Kolla över din kropp varje kväll för att hitta fästingar som satt sig på dig.
  • De vill ha mjuk hud för att så enkelt som möjligt kunna borra sig in i huden, så viktiga ställen att leta på är i arm- och knäveck. Bakom öron kan de sätta sig, mellan tår och mellan fingrar. I skrevet tycker de om att sätta sig, både mjukt, varmt och fuktigt. Det finns naturligtvis inga garantier på att de sitter just på dessa ställen, så leta över hela kroppen. De kan lika gärna sätta sig mitt på låret eller på huvudet.
  • Kolla kroppen en gång om dagen, förslagsvis varje kväll innan du går och lägger dig. Borrelia smittar först när fästingen suttit där en längre tid. Man brukar säga att det är först efter 24 timmar som borreliasmittan förs över till människan, men jag tror säkert att det finns fästingar som drabbas av för tidig utlösning och kan smittas redan efter 22 timmar. 
  • Om du ska gå i högt gräs eller genom buskar försök ha heltäckande kläder på dig. Ta ett par sekunder och titta över din ben och armar när du kommer ut från buskagen eller gräset, plocka bort eventuella fästingar som du hittar på dina kläder. Vita eller ljusa kläder gör det enklare att hitta fästingar.
  • Använd en pincett eller - ännu bättre - en fästingplockare för att ta bort fästingarna. Det är viktigt att du får med hela fästingen, annars kan det bli en infektion.
  • Döda fästingarna. Om du hittar fästingar på dig så krossa dem mellan dina naglar, är du hemma eller inte vill krossa fästingarna så kan du hälla lite kokande vatten i en mugg och lägga fästingarna däri. De simmar runt i några minuter, tar några simtag och sedan somnar de in. Nej, skojar bara, de dör på direkten.

För att avsluta, och kanske för att lugna er lite, så kan jag meddela att jag har plockat åtskilliga fästingar sedan jag drabbades av borrelian, och har inte råkat ut för något liknande sedan dess. Även om man uppskattar av var tredje fästing bär på de bakterier som orsakar borrelia så är det mindre än en av hundra som drabbas av borrelia (källa). Lite sunt förnuft och lite extra koll när man varit ute och rört sig i naturen är allt som behövs. Och kanske lite skepsis mot doktorer som är bombsäkra på att borrelia måste åtföljas av en "karaktäristisk rund ring" kring bettet.

Läs mer

2015-07-23